Igår fyllde jag år.
40.
Hur jag känner inför det?
Ingenting särskilt faktiskt. Jag har inte riktigt hunnit reflektera över det ännu.
Det är så mycket annat som upptar min tid att det känns som att jag hellre hade skjutit upp den där födelsedagen ett halvår. Och kanske gör jag precis så; firar den ordentligt om några månader istället. Vi får se, dom bästa fester jag själv har hållit i har varit dom mycket spontana – när jag på en eftermiddag har ringt runt till alla mina vänner och slagit upp dörrarna för kalaset bara ett par timmar senare. Jag vill ju vara en sån där planerande person som sitter och handskriver inbjudningskort en månad i förväg, men jag blir nog aldrig sån…
Min son blir bara mer och mer ljuvlig för varje dag som går. Nu är han två månader gammal.
Två månader sedan han föddes alltså.
Känns snarare som en livstid faktiskt, så mycket som vi har gått igenom sedan dess.
Han är så väldigt snäll, min Alexander.
Så rar och gullig, visst kan han bli ledsen ibland men aldrig utan orsak och han lugnar sig för det mesta direkt om han får en kram. Jag vaggar honom och säger ”mami är här” och då drar han en djup suck och trycker sig nära, nära.
En riktig mysis är han.
Men det är ändå tufft för tillfället.
Jag har ju nämnt ibland att min man är borta mycket, men jag har aldrig gått in på hur mycket vi är isär. Jag är själv med Alexander dryga fem dygn av sju, och det tar på krafterna.
Vi håller på att genomföra några större livsförändringar för att vi ska kunna vara tillsammans mera, men sånt där tar tid och vår tidsplan blev ju helt uppochnervänd när Alexander kom så tidigt som han gjorde.
Så många stunder just nu känner jag mig ganska… ensam.
Och lite uppgiven, mitt i all babylycka.
Men, men.
Så är läget, vi får helt enkelt ta en sak i taget och försöka ha tålamod bara.
På bilderna ligger Alexander och myser i ekologiska bomullskläder som jag lite otippat hittade här. Dom ljuvliga lakanen från Mille Notti minns ni kanske att jag klickade hem härifrån.
(Där på Confident Living finns också täcket och kudden – jag vet att man ser lite olika på det där huruvida bebisar ska använda kudde eller ej, men för oss har det varit helt perfekt eftersom Alexander vill komma upp lite med huvudet och det hjälper också mot nästäppa att han ligger så. Så vi säger yes till kudde, med andra ord! 
)
Vi hörs snart igen, kramar till er alla från den nyblivna 40åringen… ♥ ♥